SVIKER
Rubriken säger mer än någonsin just nu. Knät sviker mig. Det känns konstig. När jag går och sträcker ut knät, helt vanligt, så gör det ont. Som en kniv trycks in i knät. Egentligen borde jag inte vara orolig, för knät gör ont hela tiden. Och på något sätt har jag vant mig vid den irriterande smärtan. När det gör ont, vet jag var och varför. Jag vet hur jag ska göra för att det inte ska kännas så. Jag kan mitt knä innan och utan vid detta laget. Men just denna smärtan har aldrig uppkommit förut. Den är främmande. Det gör mig j*vligt rädd.
Så en operation nu vore PERFEKT. Sanningen är att jag faktiskt fick en kallelse häromdagen. "Operation 5 december". Egentligen borde jag bli så glad, men det är omöjligt för mig att operera mig då. Skillnaden ifrån förra operationen och denna är att jag gick i skolan då, nu har jag ett jobb att sköta. Och just i december är det högsäsong. Jag måste jobba. Vilket både känns surt. Man känner sig som en svikare mot laget och en själv. Men jag har en boende att betala, räkningar ska fixas och lån ska amorteras. Om jag inte har råd att bo i mitt hem, så är det egentligen inte idé att ens tänka på att spela handboll. MEN jag ska operera mig.