NUMERO UNO
Efter flera timmar av redigering av design som man aldrig blir nöjd med, tvekande i flera veckor (läs månader) och många inre dialoger i min själv, så var det dags. Andra gången i mitt liv behöver jag ett ställe att få ut alla mina tankar, få svar på alla frågor och berätta min historia om mitt knä. En historia som är en i mängden av alla hundratals knäskador.
En blogg om ett knä kan man fråga sig. Och ja, en blogg om mitt ynka knä. För er som aldrig skadad ditt knä (eller såklart annan kroppsdel) illa och samtidigt varit en ung, idrottande själ kommer nog aldrig riktigt att förstå. Det gör inte bara ont fysiskt, utan minst lika ont psykiskt. Du får inte göra det du älskar, du får kämpa för att få ett normalt fungerande knä (eller ännu en gång, annan kroppsdel) och det tar på en. Somliga mer än andra.
Så jag vill få ut min historia, för både mig, de som känner igen sig eller bara de som är extremt nyfikna. För knäskador (speciellt bland unga tjejer som mig) är så fruktansvärt vanligt inom kontaktidrott och det ökar för varje år som går. Denna blogg kanske bara gör skillnad för mig (och min mamma & mormor som älskar att läsa bloggar) men då har detta gjort någon skillnad för någon där ute. Va ingen främling. Mitt knä och jag är redo.