Mitt knä & jag

Jag har tänkt, jag har diskuterat med mig själv, jag har kollat alla lösningar, sett detta ur alla möjliga vinklar, tänkt mig alla scenarion som kan hända. Och jag har äntligen kommit fram till ett beslut.

 

 

Varför? För jag älskar att spela handboll. Och jag saknar det mer och mer för varje dag som går. Detta knä jag har nu vill jag inte leva med, jag vill inte leva ett liv på läktaren. Jag vill vara på planen. Jag vill spela handboll igen. Ett helt knä är vad jag vill ha. Det kommer bli en tuff resa, mycket tuffare än sist och jag vet att oddsen inte ser bra ut, men jag tänker chansa. Jag sa igår till min lagkamrat att jag har inget att förlora. Opererar jag mig, spelar och det går av så gör de det. Då är det kanske meningen att jag inte ska spela handboll då. Men innan jag får beskedet om att det är noll chans för mig att spela tänker inte jag ge upp. Detta är kanske ett beslut jag kommer ångra när jag är 50 år men den ångern tar jag då. Det finns ingen idé för mig att grubbla över framtiden när inget vet vad som kommer ske ens imorgon. 

 

Detta känns så rätt. Och jag är så lätt i hjärtat för nu är beslutet taget. Men samtidigt är jag lite rädd om jag ska vara ärlig. Inte för operationen eller rehabiliteringen. För det klarar jag, jag har gått igenom det förut. Men det faktumet att komma tillbaka till laget. Denna paus från handboll, lika mycket som det har varit jobbig så har det varit bra för mig. Jag behövde detta för mig själv. Och nu har jag insett hur mycket jag vill spela handboll och hur mycket jag saknar tjejerna. Så missförtå mig rätt nu när jag säger att jag är rädd. Jag har omedvetet och medvetet dragit mig undan från laget. Jag gör ingenting halvdant, säger jag att jag tar en paus då är det en paus, säger jag att jag ska vara med så är jag med. Och under en säsong har man inte varit en del av laget, så att bara ramla in och säga "nämen hallå" som ingenting är lite läskigt tycker jag. För laget betyder ändå mycket för mig. 

 

Men jag vet att även det kommer lösa sig. Jag är bara glad över att jag äntligen bestämt mig. En operation till.